Kulöverföringsenheterna består av en plast- eller metallkropp i vilken en huvudkula, stödd av andra mindre kulor, underlättar rörelser i alla riktningar för laster på plana ytor (d.v.s. transportband).

Val av kulrulle

För att välja rätt kulrulle för ett transportband, måste både vikt och dimensionen på lasten som skall transporteras beaktas.
Max avstånd “a2” mellan kulrulle enheterna (på en plan yta) erhålles genom att dividera den minsta dimensionen som skall transporteras (a1) med 2.5.
Denna beräkning (baserat på en grundläggande geometri princip) garanterar att en last alltid stöds av minst 3 kulrulle enheter, vilket hindrar den från att välta.
Vad beträffar vikten, så bärs lasten upp av åtminstone tre olika kulrulle enheter, varför den totala vikten divideras med tre.
Den kan vara lika med eller lägre än det högsta lastkapacitet värden visade i tabellen för varje enhet.

Hastighet och friktion

Den tillåtna transport hastigheten är 2 m/sek. Med hastigheter högre än 1 m/sek., enligt dimensionerna på kulrullesystemet, kan en ökning i temperatur, i förhållande till storleken inträffa på grund av den ökade rotationshastigheten för stödkulorna.
Friktionsvärdet på kulrullesystemet är 0.005 μ vid en hastighet av 1 m/sek.
Detta värde beror dock på applikationen och det kan också påverkas av ytterligare variabler.
Smörjning av kulorna rekommenderas för att förhindra korrosion, även om vissa applikationer inte kräver detta.
Till skillnad från överföringselement med plastkropp är det inte nödvändigt med smörjmedel och fett eftersom de består av självsmörjande material och är även korrosionsbeständiga.